Inte räcka till.

Innan jag fick barn så tänkte jag alltid att det inte borde vara några problem. ”Äsch, det är nog inte så jobbigt med sömnlösa nätter”, ”Guuud vad vi ska hitta på grejer”.

Okej, let’s face it.

Siddan är mitt inne i en tillväxtperiod. Den här VECKANS sömn går att räkna på två händer. Jag har fått riktiga psykbryt vid vissa tillfällen. Att få minimalt med sömn under en vecka som redan varit fruktansvärt pressad rent psykiskt har varit fruktansvärt. Jag har varit på snudd till att boka en resa till jordens ände och nästan börjat se i syne pga ren utmattning.

Det är jättejättesvårt att sätta sig in i den här situationen om man är barnfri/inte har sömnproblem. Men jag vill ändå påminna Er mina fina vänner om att jag finns här! Just nu är det bara extremt ont om energi från min sida och jag försöker ta varje chans jag får till sömn. Därav är det extremt svårt för mig att planera mina dagar.

Det är så jävla svårt att inte få dåligt samvete. Jag har alltid haft höga krav på mig själv. Att jag vill hinna med så mycket som möjligt, räcka till för alla och aldrig behöva säga nej.

Men älskade älskade vänner. Om jag inte svarar på Facebook (har även att göra med min telefon som stänger ner de flesta hemsidor automatiskt), sms eller i telefon, så är det inte för att jag glömt Er/inte vill prata. Det är bara att jag förmodligen sover eller handskas med en ledsen liten kille.

Tack för att ni finns, snart snart är jag tillbaka på banan igen!