En öppenhjärtlig blogg om att leva med en obeskrivlig sorg och med ofantlig lycka.

Under en halv sekund sken solen upp hela vardagsrummet, det liksom blixtrade till som att någon skulle ha tänt en lampa och när jag vände mig mot fönstret så blev jag så bländad så jag blundade. Två minuter senare öser regnet ned igen. Känns som att det var pappa som ville säga att han har det bra <3