Nu är vi rätt klara rent praktiskt. Väskan är packad med kläder till hela familjen (både långärmade och kortärmade bodys till plutten med det här vädret vet man ju aldrig..), nappar, kamera, godis, salta kex mm.
Vi var och åt för några timmar sedan men jag kunde som vanligt inte få i mig så mycket mat, än mindre idag när nervositeten gör sig påmind. Förstår verkligen inte hur jag ska kunna sova? Jag som har haft sömnsvårigheter sedan i oktober (i samband med pappas bortgång)tar lång tid på mig på kvällen. Tusen tankar som snurrar.
Det har jag också tänkt på. Att när vi ska meddela våra nära och kära om att lillen fötts, så kommer jag inte att kunna ringa till pappa. Jag drömde natten till igår att han satt på sängkanten och att han ville berätta att han är med oss på sjukhuset. Så vad som än händer så vet jag att han är närvarande.
Nästa vecka kan vi förhoppningsvis åka till kyrkogården så lillen får hälsa på sin morfar i alla fall. <3
Så fint Anna! Och såklart att han vakar över er. De vi saknar finns alltid med oss, i vår hjärtan inte minst.
Jag tänker på dig och allt kommer gå bra! Heja dig!!!