Något jag lider av är katastrof-tänk. Det är en mindre charmig egenskap som jag utvecklat ganska kraftigt (förmodligen i samband med pappas bortgång.)
Jag ser risker med exakt allt! Oavsett vad det är så dyker det negativa upp och tar över det positiva. Det är så fruktansvärt jobbigt med tanke på att det är precis tvärtemot den personen jag var (är!!)
Just nu är jag livrädd för kikhostan. Inte att jag ska få den såklart men lilleman. Kommer hålla lillen borta från så mycket jag kan tills han blivit vaccinerad. Folk får kalla mig paranoid eller dum i huvudet men gå en dag i mina skor så kan vi diskutera sen.
