Nu så!
Igårkväll och inatt började jag få liknande symptom som sist när jag blev inlagd på förlossningen. Då misstänkte läkarna en tidig vattenavgång och de ville behålla oss över natten för observation.
Inatt hände alltså samma sak igen så imorse ringde jag in till SöS för att få rådgivning och de bad oss komma in för koll. Så vi for in och det kändes lika motigt som tidigare – jag hatar verkligen sjukhus. Vi blev hänvisade till ett förlossnings/undersökningsrum och så kopplades CTG-bältena och dosorna på. Är det något jag får panik av så är det de där dosorna, efter 20minuter på rygg med tryck över magen vill jag bara rymma iväg. Men allt lät/såg bra ut enligt kurvan, det är ju huvudsaken.
Sen kom läkaren in och gjorde sin undersökning, kan ha varit den snabbaste undersökningen jag varit med om – fantastisk läkare! Och vi fick åka hem med recept på starkare mediciner.
Medan vi satt där i korridoren och väntade så blev det knäpptyst i några sekunder och sen hördes ett ynkligt pyttelitet skrik, en bebis föddes några rum bort! Jag blev så betagen av att höra skriket så mina ögon blev helt tårfyllda.
Om tre veckor hoppas jag att vi är tillbaka nästa gång och då är det vår lille prins som skriker! <3
Efter sjukan åt vi en sen lunch/tidig middag på Sandy’s. Det är gudomligt!
