Inte mer än såhär.
Jag har varit vaken sedan en timme tillbaka, vaknade av mig själv. För första gången i hela mitt liv vaknade jag med magont framkallat av alla tankar i huvudet. Jag undrar vad jag har gjort för att förtjäna allt det här? Vad har jag gjort för fel?
Jag hörde en psykolog säga att man inte bör älta ett dödsfall längre än 1,5år utan att söka hjälp. Men för mig är det omöjligt att bearbeta min sorg då det hela tiden dyker upp nya jävla saker. Om det ”bara” kommit till mitt sörjande, så hade jag nog kommit en bra bit på vägen idag.
Men samtidigt har jag ett annat svart moln som tar upp exakt all extra energi jag har.
Det är bara så jävla sorgligt att den tiden i livet som borde vara min lyckligaste, är precis det motsatta…
Det jag tackar min lyckostjärna för, är världens finaste lilla pojke som får mig att le varje dag och orka det där lilla extra som jag annars aldrig gjort.