Sista gången i livet.
Publicerad,
Idag är det exakt ett år sedan jag träffade min pappa för sista gången. Det gör ont i mig att jag inte åkte hem till honom flera gånger den sista veckan. Något som jag kommer få ångra hela livet ut.
Jag önskar att fler skulle lära sig att inte ta sina nära och kära för givet. Precis vad som helst kan hända. Närsomhelst.
Det finns inget värre än att leva med tanken ”tänk om jag…”
Det som också gör mig ledsen är de som gör det egna valet att välja bort sina barn eller föräldrar. Det enda val jag skulle göra nu är att få tillbaka min pappa.
Ni som har båda era föräldrar kvar, ni är lyckligt lottade. Man vet aldrig vad man har förrän det är borta.