I minnet du lever. <3

Oktober kommer alltid vara den värsta månaden på året. Rent psykiskt alltså. På torsdag är det ett år sedan jag träffade pappa för sista gången. Det gör så ont i mig och den känslan går inte att förklara. Det finns så mycket jag ångrar. Varför stannade jag inte längre hemma hos honom? Varför envisades jag inte med att laga mat? Eller bad honom att gå till doktorn?

Det finns så mycket kring det här som jag behöver bearbeta. Det finns också så mycket att skriva om men som ni kommer få ta del av på ett annat sätt, så fort jag får tiden bara..