Livet som reseledare.
Jag fick precis flashbacks till tiden som tour cordinator (reseledare.) Tänk att det snart gått två år sedan jag kom hem?!
Jag minns hur lätt livet var i Grekland. Samtidigt som jag jobbade hårdare än jag någonsin gjort, med saker som var galet tuffa och utmanande (dödsfall, sjukhusbesök för att möta skadade/sjuka gäster, olyckor, brott mm) så var livet utöver det så jävla härligt bara!
Man klev ut från kontoret, promenerade ner till vår grekiska ”mamma” Dina, käkade något gott hos henne (pastitzio eller fyllda paprikor var favorit måltiderna!) tillsammans med någon kollega. Oavsett tid på dygnet så var det ALLTID någon som satt hos henne.
Jag minns hur det var att sätta sig i bilen för att ha HS5 (hotellservice i 5:e området). När man kom ut ur Rhodos stad och ut till Faliraki. Att köra med nervevade rutor med utsikt över hela havet och dunka ”I only miss you when I’m breathing” eller ”koffert-sången” som vi kallade den.
För att inte tala om de helt galna ute-kvällarna. Oavsett vilken bar man gick till så var det alltid någon/några man kände. Den ena kvällen var aldrig den andra lik förutom att man hade så fruktansvärt, sjukt roligt!
Och varje morgon, dagen efter, var det solbrillor på, förbi hos Dina för att ta med sig en take-away frappe till stranden. Ett par timmar senare (alltid knallröd av solen) återvände man till Dina för att äta något gott och snacka med gänget.
Jag minns hur lycklig jag var varje dag jag var fri och åkte ut till water-sports i Faliraki. Hur underbart det var att ligga i hängmattan och lyssna på grekiska NRJ. Hur mycket jag alltid fick skratta när grabbarna (Bruno, Brian och Fanis) drev varandra till vansinne. Alla grova skämt på varandras bekostnad men med glimten i ögat. Friheten när man fick hoppa ner i motorbåten och dra ut på havet. Och den gången jag blev utlurad med båten och det slutade med att jag fick åka Paraglide 100meter över havet.
Alltså. Jag skulle kunna prata om det här i dagar men det är precis som alla sa ”väl hemma kommer ingen förstå vad du upplevt.” Och exakt så har det varit..
